Några sanningar
Nåväl, det här är några exempel på vad som inte är bra fastän jag klämkäckt låtsas det:
- att jag fick ringa 30 minuter ifrån min privata mobiltelefon för en jävla telefonintervju som jag blivit påtvingad av x-lärare. bara för att jag inte kunde få tag i någon telefon och så bara "förlåt, olivia, jag kom inte ifrån" "nej, men det är lugnt!!!!!" *påklistrat smajl*
- att det känns som att jag ensam har ansvaret för att gu-norrköping inte faller ihop (jag sa bara att det känns så) - jag har verkligen inget emot ansvar - gillar att känna mig viktig - så länge jag får dela det med någon åtminstone.
- att jag aldrig gör något kul "nej, men det är ju bra så att jag kan plugga istället. heheheh."
- att ha ett distansförhållande. "ååh, är det inte jobbigt?!" "neeej då, vi tycker ju så mkt om varandra!!!"
Nog nu. Det gick bra på matteprovet i alla fall och jag fick kärleksbrev idag och snart är det nog jullov i alla fall...
So let's go skanking!
Saker att vara glad över:
- Jag har åtminstone en människa som älskar mig, utanför familjen.
- Andra världskriget härjar inte och vi slipper indoktrineras av Hitler var dag.
- Maria kommer hem från Thailand snart!
- Det är snart den artonde september!
- Louise, Johanna & Josefine var pärlor i fredags och jag gillar dem.
- Jag är snart pank men lika glad för det. Alltså: jag är en god människa som inte bryr mig alltför mycket om pengar.
- USCB Allstars är grymma att springa till. Plus att man blir glad av dem.
- MIndre än ett år kvar till URF-09. Vi kommer att röja där.
- Mindre än tio månader tills Andreas flyttar ifrån den fula staden Kiruna till (förhoppningsvis) den något finare staden Norrköping!
- Jag har ännu inget prov att stressa upp mig inför (fast imorgon kanske jag har det...)
- Naturen är vacker och den finns precis här intill.
- Min kropp ser helt ok ut.
- Skank har snygga tröjor och snart blir ännu en av dem min (A) - Oops, jag bryr mig visst om materiella ting rätt mycket ändå.
- Ingen huvudvärk idag!
Jag borde bli politiker
Någon som jag inte vill nämna vid namn har mordhotat mig ifall jag inte gör matteprov på kap. 6 imorgon. Denne någon hotade med en väldigt plågsam död - vi skulle ta en tripp tillbaka i tiden och jag skulle bli levande mumifierad! Det är inte så jag vill dö! Inte i forntidens Egypten i alla fall!
Men jag vill liksom inte dö av stress heller... Så därför sitter jag och pluggar sönder min hjärna med diverse polynom och konjugat och kvadreringsregler hit och dit. Jag har skrivit och knappat in saker på miniräknaren så att mina fingrar är helt blodiga, mina ögon rödsprängda och min rygg krokig - den kommer aldrig mer bli vad den en gång var, dvs; innan jag började gymnasiet på *en gymnasieskola i en svensk stad*..
Är detta vad den svenska skolan vill göra med dagens ungdomar? Varför inte köra på den gamla fina skolandan och piska eleverna med pekpinnen istället?! Vi alla sparar ju tid på så sätt. Och tid är det ont om, har jag hört. Man har ju redan levt ungefär halva sitt liv - och vem vet föresten när man ska sluta leva det nästa gång?! (Förmodligen när man skolkar för att åka på studieresa till Kiruna nästa gång... Och ja, det var en studieresa) Tänk om vi alla blev smiskade i skolan istället, då skulle vi dessutom spara de pengar vi annars skulle ha köpt sexleksaker för. Alla klagar ju på pengabristen. Dittan och dattan och pengar och ekonomi. Här kommer jag med lösningen på allt men vad får man för det?! Ingenting!
Naturkunskap
Föresten har vi (nog) fått en ny medlem i vår sekt som kallas för nh-07. Hon heter Malin.
Jag och Louise har, eftersom vi anser att falafel är det bästa jorden gett oss, startat en falafelklubb. Ni kan ansöka om medlemskap hos mig eller Louise. (Elli har just nu fyllt i sitt formulär och fått sitt medlemsskap bekräftat.)
Regler för medlemsskap:
1. Du måste gilla falafel.
2. Du måste älska falafel.
3. Du måste avguda falafel.
4. Du måste ha hört låten Intergrill med 50 Hertz.
5. Du måste äta falafel minst en gång i månaden.
6. Du skall sprida falafelns budskap så gott du kan över internet och verbalt.
Vi har redan tre medlemmar: Jag, Louise och Elli, samt ett flertal som sagt sig vara intresserade av medlemskap.
Report from Nh-07's English class.
- Johanna har rest jorden runt, införskaffat La Coste-skor och ska snart byta skola - till KUNSKAP.
- Josefine har sagt något så förfärande som att hon aldrig ätit toblerone. Lid med den stackars Nötallergikern!
- Sara funderar mkt på livets stora frågor, som till exempel det här med att vara formell, och vad ordet informal's sanna betydelse egentligen är.
- Malin planerar outfit inför morgondagens TrivseldagUS. Hon har bestlutsamhetsångest men det verkar just nu som att det lutar åt orange-overall-hållet.
- Maria sitter i skamvrån, käkar bananer åt fel håll och dansar magdans i runda åttor.
Jag själv håller till i bakgrunden, biter på naglarna medan jag koncentrerat iakttar dessa skumma djurs manér, antecknar sedan febrilt så att varje fragment ska finnas kvar för alltid.
Och allt detta sker medan vi försöker skriva uppsats. Som ni förstår har vi kuuuul.
As if we ever needed anything to entertain us...
Detta går inte, det behöver få ett slut, nu, snarast, innan de små trådar som just nu fortfarande håller mig över ytan totalt faller ned, går sönder och äts upp och det bara blir en stor nervkollaps av allt som är Olivia. Kaffe, kanske fungerar någorlunda - eller har någon därute ett bättre förslag? You see, coffee do taste like s h i t . Jag börjar bli desperat.
Autumn cold
- När du sitter på 18.45 bussen hem börjar det mörkna.
- Du känner Dig deppig och grå mest hela tiden, av okänd orsak.
- Varje morgon upplever Du följande: det är i princip omöjligt att ta sig upp ur sängen på utsatt tid.
- Bladen har blivit till löv.
- Dina händer blir aldrig mer varma.
- Det är inte vinter. (Det finns ju bara två årstider i Sverige.)
- Almanackan visar att det är oktober snart.
MIN MAMMA HAR FÖRBARMAT SIG ÖVER STACKARS LILLA OLIVIA OCH GÅTT MED PÅ ATT GE MIG PENGAR TILL LARS WINNERBÄCK-KONSERTEN! LYCKA!
Intressanta saker.
Man ska inte bryta löften.
Idag har jag gjort följande.
1. Simmat 61 längder i poolen (snyggt udda tal - respekt!)
2. Känt mig jätteflashig och sportig och cool när jag sprang runt i bygden med mina vita adidasskor. Kände mig dock inte fullt så flashig, sportig och cool när jag kom tillbaka, svettig och anfådd. Slängde mig i vattnet istället.
3. Tvättat tvätt, hängt tvätt och vikt tvätt. Mycket trevlig sysselsättning, om jag får säga vad jag tycker.
4. Ätit tofu, och detta är högst upphetsande/anmärkningsvärt. Tycker somliga.
5. Njutit av det soliga (!!) vädret genom att läsa ut Rebell med frusna fötter. Åter till Flickan som lekte med elden. Efter några timmar med bar rygg hoppas jag absolut på att jag inte ska se ut som en dalmatin på ryggen längre.
6. Gjort flertal tappra men så småningom desperata försök att hitta kattskiten som stinker någonstans i rummet. Jag förstår inte hur han lyckas :(
7. Försökt att få ordning på en dikt som aldrig vill bli klar, även om den börjar ganska bra.
8. Sett Farväl Falkenberg. Lite rörig, men ja, jag gillar den. Speciell. Sorglig. Om det inte vore för att jag inte är en sådan som gråter p.g.a sorgliga filmer hade jag bergis börjat snyfta lite.
Och sen vet jag inte mer. Förutom att... Det kanske inte gick så bra det här...
Sommarlov.
Sommarlov. Jag kommer sakna ihjäl mig efter massor folk. SÄRSKILT MATILDA som jag inte ens har möjlightet att träffa förrän om typ en månad, er andra ska jag banne mig träffa.
Avslutningsfesten var väl ungefär det roligaste jag någonsin gjort som kan kopplas ihop med skola. Vi dansade i flera timmar till skräpmusik och det var otroligt härligt. Det värsta var att man insåg hur himla kul man kan ha med klasskamrater lite för sent. Nu är vi ju inte det längre.
På onsdag åker jag till Bulgarien. Kommer hem efter en vecka. Det ska bli skööönt. Jag ska köpa presenter och skriva vykort. Sofia kommer nog bli gladast för sin present. Muu :D
Igår kom först Almkvist hem till mig och sen åkte vi buss till sörping där vi träffade massor folk, fast de flesta drog rätt snabbt. Tråkmånsar! Men hoppas man kan vara med alla snart igen! Tycker om er.
Idag har jag varit duktig och gjort följande: städat min garderob (som blev fin och pedantisk), packat, läst, lyssnar på Cirkus Miramar (beroendeframkallande) & lärt mig att göra jättegod marinad. Vi grillade quornfilé.
Om någon är social och vill leka med mig imorn, hör av dig, snälla, ensamhet skrämmer mig för tillfället litegrann...
Eftersom jag inte har något mer att tillföra så tänkte jag ta och klistra in en särdeles genialiskt bra novell här. Det är min broder och jag som slagit ihop våra fantastiska hjärnor och åstadkommit detta:
Perkele!
"Perkele", svor Jorma (ty han var finländare och inte finne som de flesta säger, finnar har man ju i ansiktet och heter egentligen acne) och ordet skar som ett spjut genom den kalla och helt klara morgonen. Expediten i butiken verkade inte visa någon som helst reaktion över hans febrila bankande på glasdörren.
Jorma hade just släpat sig ut ur sin inrökta lilla tvåa på Västra Järnvägsgatan i Sävsjö för att inhandla lite frukost i form av folköl och Marlboro light, samt rasta sin hund. Jorma kände hur hans annars ganska goda morgonhumör började svikta när expediten avvisade honom och han visade upp båda sina långfingrar genom skylfönstret. Det kunde hon gott ha, skräcktanten därinne som inte ville öppna. Hon hade ju vägrat att släppa in honom, även fast han hade varit trevlig (Nåja, trevlig kan ju ses som relativt i vissa fall). Jorma förstod inte varför. Ifall han hade varit något så när nykter hade han kanske slagits av tanken att kvinnans vresiga beteende skulle ha kunnat ha att göra med att klockan var sex på söndag morgon och Jorma stank av öl och svett. Jorma var dock fortfarande lite omtöcknad efter nattens långdragna alkoholintag och tänkte inte riktigt klart. Kanske var kvinnan i butiken helt enkelt rasist? Jorma hade ju trots allt ett väldigt finskt utseende. Hur som helst hade han ju bara velat köpa några bärs att släcka den tryckande törsten med och ett cigarettpaket att stimulera det lika tryckande nikotinbegäret med. När hans golvmoppsliknande odjur till hund började gnaga på Jormas ena byxben så brast det och hans finska temperament gav sig till känna. Han lyfte upp hunden i bakbenen och svingade den tre varv över huvudet med stor kraft. Sedan släppte han taget om den och såg den flyga i en perfekt båge mot den förvånade expediten som såg ut som om hon skulle tappa hakan. Med ett högt "Splash" slog hunden i skyltfönstret och dess saliv spreds längs med glasrutan. Jorma önskade att det inte skulle ha varit något skyltfönster där, då hade käringen minsann fått det där dregelproducerande aset mitt i nyllet, och kanske rentutav drunknat!
När Jorma vaknade upp ur sina hatiska tankar hörde han sirener på avstånd. Med dimmig blick såg han i ögonvrån hur de förskräckligt avskyvärda blåljusen han kände så väl till närmade sig. Han hade dock inte en tanke på att det var honom de var ute efter denna gång, så han tände en välbehövd cigarettfimp han, i brist på annat, just funnit på marken. När polisbilen stannade med en tvärnit på andra sidan gatan blev han en smula förbryllad, då han inte hade noterat att någon bank på gatan hade rånats. Där fanns inte ens någon bank. Jorma förde sitt fettdrypande hår åt sidan med en van handrörelse samtidigt som han med andra handen kliade sig i sin orakade nuna. Han hörde hur hunden gnällde men fann inte ro att fokusera på det, polisen var nämligen på väg emot honom!
Lördagssvett och tågodis.
Jag trodde det inte innan men nu har jag begripit följande:
Jag kommer att
börja tjuta
på skolavslutningen.Utropstecken.
Sweet Marie...
Were we still kissing when u knew, that we were through?
Were we still holding hands when u began to see us from another point of u?
Jag orkar inte gå och lägga mig, jag vill... Prata med någon, jag vet bara inte vem. Jag känner mig lite ensam, jag antar att jag är lite ensam?Tiden då man bara kunde lyfta luren och ringa någon när man var i behov av att prata om något, eller bara om ingenting, är förbi - som så mkt annat också. Fast det är nya saker som startat också. Det är bra. Jag känner mig mer trygg med er nu. Jag mår bättre med er.
Det här blogginlägget handlar verkligen inte om någonting. Ni får ursäkta mig.
Vad jag borde och vad jag inte borde.
Mitt golv täcks för närvarande av (och nu ska jag vara ganska detaljerad och exakt):
- Sex stycken skönlitterära böcker, somliga halvlästa, somliga urlästa och soliga olästa.
- Min mattebok.
- 7 påsar
- 3 väskor
- Omkring 20-30 st tidningar.
- En trasig lampa.
- Jävligt mkt papper, och då menar jag vad jag säger/skriver, det är närmare 60 stycken. Ärligt alltså.
- Två par byxor.
- Fem tröjor.
- En hel drös broschyrer.
- Årets skolkatalog
- Flera stycken fotoalbum
- Lösa foton
- Tre handdukar (använda)
- En fleecefilt
- Collegieblock.
- Typ 15 stycken brev.
- En skiva med Cirkus Miramar (Almkvists...)
- Hushållspapper... Det är använt tror jag!!!! Blä.
- En kartong med tomma cd-skivor.
- Två tidsskriftssamlare
- Presentpapper.
- Teckningar som jag gjort.
- Badmintonrackett och bollar, eller vad man säger.
- Sovsäck.
- Plånbok, chipsskål, miniräknare.
- Dammråttor.
Samt en hel del annat. Man skulle nog kunna fortsätta i flera timmar...
Hur kan man leva i en sådan svinstia? Jag står fan inte ut med mitt äckliga rum längre. Men vad gör jag? Sitter vid datorn istället för att städa. Smart.
