Nu var det länge sedan. Jag vet inte ritkigt vad jag ska skriva. Nu finns det för mkt att skriva. Då blir inget vettigt, det känns mig övermäktigt.
Sommarlov. Jag kommer sakna ihjäl mig efter massor folk. SÄRSKILT MATILDA som jag inte ens har möjlightet att träffa förrän om typ en månad, er andra ska jag banne mig träffa.
Avslutningsfesten var väl ungefär det roligaste jag någonsin gjort som kan kopplas ihop med skola. Vi dansade i flera timmar till skräpmusik och det var otroligt härligt. Det värsta var att man insåg hur himla kul man kan ha med klasskamrater lite för sent. Nu är vi ju inte det längre.
På onsdag åker jag till Bulgarien. Kommer hem efter en vecka. Det ska bli skööönt. Jag ska köpa presenter och skriva vykort. Sofia kommer nog bli gladast för sin present. Muu :D
Igår kom först Almkvist hem till mig och sen åkte vi buss till sörping där vi  träffade massor folk, fast de flesta drog rätt snabbt. Tråkmånsar! Men hoppas man kan vara med alla snart igen! Tycker om er.
Idag har jag varit duktig och gjort följande: städat min garderob (som blev fin och pedantisk), packat, läst, lyssnar på Cirkus Miramar (beroendeframkallande) & lärt mig att göra jättegod marinad. Vi grillade quornfilé.
Om någon är social och vill leka med mig imorn, hör av dig, snälla, ensamhet skrämmer mig för tillfället litegrann...

Eftersom jag inte har något mer att tillföra så tänkte jag ta och klistra in en särdeles genialiskt bra novell här. Det är min broder och jag som slagit ihop våra fantastiska hjärnor och åstadkommit detta:

Perkele!

 

"Perkele", svor Jorma (ty han var finländare och inte finne som de flesta säger, finnar har man ju i ansiktet och heter egentligen acne) och ordet skar som ett spjut genom den kalla och helt klara morgonen. Expediten i butiken verkade inte visa någon som helst reaktion över hans febrila bankande på glasdörren.

 

Jorma hade just släpat sig ut ur sin inrökta lilla tvåa på Västra Järnvägsgatan i Sävsjö för att inhandla lite frukost i form av folköl och Marlboro light, samt rasta sin hund. Jorma kände hur hans annars ganska goda morgonhumör började svikta när expediten avvisade honom och han visade upp båda sina långfingrar genom skylfönstret. Det kunde hon gott ha, skräcktanten därinne som inte ville öppna. Hon hade ju vägrat att släppa in honom, även fast han hade varit trevlig (Nåja, trevlig kan ju ses som relativt i vissa fall). Jorma förstod inte varför. Ifall han hade varit något så när nykter hade han kanske slagits av tanken att kvinnans vresiga beteende skulle ha kunnat ha att göra med att klockan var sex på söndag morgon och Jorma stank av öl och svett. Jorma var dock fortfarande lite omtöcknad efter nattens långdragna alkoholintag och tänkte inte riktigt klart. Kanske var kvinnan i butiken helt enkelt rasist? Jorma hade ju trots allt ett väldigt finskt utseende. Hur som helst hade han ju bara velat köpa några bärs att släcka den tryckande törsten med och ett cigarettpaket att stimulera det lika tryckande nikotinbegäret med. När hans golvmoppsliknande odjur till hund började gnaga på Jormas ena byxben så brast det och hans finska temperament gav sig till känna. Han lyfte upp hunden i bakbenen och svingade den tre varv över huvudet med stor kraft. Sedan släppte han taget om den och såg den flyga i en perfekt båge mot den förvånade expediten som såg ut som om hon skulle tappa hakan. Med ett högt "Splash" slog hunden i skyltfönstret och dess saliv spreds längs med glasrutan.  Jorma önskade att det inte skulle ha varit något skyltfönster där, då hade käringen minsann fått det där dregelproducerande aset mitt i nyllet, och kanske rentutav drunknat!

 

När Jorma vaknade upp ur sina hatiska tankar hörde han sirener på avstånd. Med dimmig blick såg han i ögonvrån hur de förskräckligt avskyvärda blåljusen han kände så väl till närmade sig. Han hade dock inte en tanke på att det var honom de var ute efter denna gång, så han tände en välbehövd cigarettfimp han, i brist på annat, just funnit på marken. När polisbilen stannade med en tvärnit på andra sidan gatan blev han en smula förbryllad, då han inte hade noterat att någon bank på gatan hade rånats. Där fanns inte ens någon bank. Jorma förde sitt fettdrypande hår åt sidan med en van handrörelse samtidigt som han med andra handen kliade sig i sin orakade nuna. Han hörde hur hunden gnällde men fann inte ro att fokusera på det, polisen var nämligen på väg emot honom!