Ett tecken på att den som uppfann ordet "regelbundet" inte var av kvinnligt kön?

Det dåliga med regelbunden träning är att man inte kan skippa det när man verkligen inte känner för det. Säg, till exempel, att du har svinig mensvärk och bara känner för att ligga hemma i sängen och titta på Sex and the City och äta choklad, medan du föraktfullt tänker på hur mycket du hatar hela världen? Nixpix, du måste pallra dig iväg till träningen i alla fall.

tisdag

Inskriven på arbetsförmedlingen, av medelålders dam av gissningsvis östeuropeiskt ursprung med hjärtformade nitar på skor. Måste göra sjukt mycket saker som arbetslös, nästan mer än som arbetande. Trodde det skulle vara enkelt, men nej. Måste ansöka om "ekonomiskt bistånd" från Socialkontoret. Finare ord för socialbidrag. Fräscht. Ännu en jobbig sak jag inte vill göra. Borde ha pluggat istället. Lättare. Trodde det skulle vara skönt att inte plugga, men nej. Dessutom: medelålders dam av gissningsvis östeuropeiskt ursprung förfärad över att jag är så ung och söker jobb som städare. Jag med. Ha ha ha

Uppdatering på tjejkatt-blir-killkatt fronten: Soya ledsen. Vill ut och kopulera trots avsaknad av testiklar. Vill också tvätta pungen men får ej. Har fortfarande tratt. Har kräkts. Jag är orolig som en riktig hönsmamma.

Nu ska jag bli bjuden på potatis av mormor. Det är nästan det enda hon vet som är veganskt. Fast hon vet förstås inte att det kallas just "veganskt", utan hon säger "sådant där som du kan äta", typ. Får ta med champinjonssås och sojafilé.

Soya är ett "tjejnamn"?

Har nu kastrerad hankatt med tratt i vår familj, istället för som innan; ovanligt ofeminim honkatt som inte löper. Känns svårt att smälta det här, alltså. Inte för att kön spelar någon roll (trodde jag i alla fall. hehe). Men ja, det känns bara... konstigt. Hur kunde vi undgå att se pungen, undrar ni kanske?  Hur kunde vi undgå att misstänka något med så starkt stinkande ammoniak-kiss, undrar ni kanske också? Jag med. Men det en inte letar efter är svårt att hitta. Det här för ju osökt mina tankar till ett avsnitt av Grey's Anatomy (magnifik tv-serie!) då en individ som levt som tjej hela sitt liv får reda på att hon både har manliga och kvinnliga könsorgan. Föräldrarna blir väldigt upprörda när flickan vill "bli" pojke, osv osv. Känner igen mig lite där! Fast pojkkissar är förstås lika fina som flickkissar. Japp.

OVER AND OUT DÅ

Jag hatar böcker som börjar med orden, typ: "Carrie har allt, drömjobbet, den perfekta pojkvännen" blablabla

Vad sägs om en flicka som på ytan ser ut att ha ingenting - hon är ful, har ett dåligt jobb (eller inget jobb?), ingen pojkvän (eller pojkvän av vårdslös hustrumisshandlar-typ) och ingen framtid framför sig, men under ytan väntar mycket mer än så? Onekligen lite annorlunda tema.

Jag måste ha något att göra när det är för varmt för att göra något.

Det är först nu när alla börjar komma in på utbildningar och få lägenheter och dylikt trams, som jag verkligen fattar att jag har tagit studenten, att kanske världens bästa klass är över (finns inte!) och att alla bara kommer försvinna, en efter en. Kan inte alla istället komma på att de vill flytta till samma stad och sen så kan en liksom både träffa nya människor OCH ha nära till sina gamla vänner? Känner även lätt anstrykning av ångest över att vara kvar i Bajs-Norrköping, men det kommer nog att ordna sig med det. Bara jag får ett jobb, liksom jag är desperat.

Jag har förresten inte gett upp mina barndomsdrömmar och att skriva revolutionernade bok och bli geniförklarad författare och sitter just nu och slipar på ett underbart manus. Jag har kommit ingenstans än så länge, men det kanske kommer. Jag borde göra något inspirerande, typ tågluffa i asien, som alla andra gör. Det är typ det nya Australien/Nya Zeeland, har jag hört.  Fast, eh, kanske funkar lika bra med länstrafiken i Östergötland? Hur som helst, i så fall kunde jag skippa slit/skitjobb OCH universitetsutbildning och bara sitta hemma och knattra på en gammal skrivmaskin (ful netbook kan funka i nödfall) och mysa runt i raggsockar. Å andra sidan skulle jag då bli så isolerad från omvärlden att jag skulle börja gnaga på väggarna. MEN det tål att tänkas på.

Undrar om potatisen är klar än.

jag hjärta lågkonjunkturen

Sitter och glor på platsbanken och blir bara mer och mer desperat. Fuck. Har kommit fram till att de enda jobb jag har chans att få är de jag typ hellre dör än tar. Och jag är faktiskt inte SÅ kräsen. Jag fattar inte varför en ska ha utbildning för allt!!! Jaha, hur ska jag kunna betala min hyra i höst egentligen?! Och visst, ala jobb som finns ligger ju inte ute på platsbanken men vart ska en söka då? Jag fattar inte. ALLA har ju krav på erfarenhet/utbildning. Nä, nu ska jag ignorera mitt stora problem och återgå till min tillvaro av fullkomlig lättja. (Nej, jag är inte kristen :)))

--------------

Varför måste det finnas så många jobbiga saker som jag förväntas (läs: MÅSTE!!!) göra? Jag orkar bara inte ta tag i allt, och undrar vad det är för jäva sits jag satt mig i? Ge mig lättsamma dagar, tack.

RSS 2.0