fett tråkig blogg

En av mina svagheter är att jag har svårt att dölja vad jag tycker om folk. Svårt att låtsas tycka om någon och att vara trevlig mot någon som jag helt enkelt inte pallar med. Faktum är att jag har jävligt svårt att låtsas någonting överhuvudtaget, kanske för att jag värdesätter ärlighet jäkligt mycket. Faktiskt. Följaktligen har jag också svårt att spela glad när jag inte är det, även om jag lyckas ibland förståss. Så om någon säger att jag jämt är sur så kan den personen räkna med att jag helt enkelt inte PALLAR ME'N och att det kanske finns en anledning till att jag blir sur när den människan närmar sig. Och finns det något som gör en så sur som när någon säger att en är sur? Så då önskar jag helt enkelt bara att den himla människan kunde ta en titt på sig själv innan hon börjar dela ut Ior-awards hit och dit.

Olivia: "Men om du är efterrättskock så måste du göra någon vegansk efterrätt till mig!"
"Rastaman": "Jajaaa, det ar jag redan gjort massor gånger. Jag är själv vegetarian." "Jag förstår inte hur någon kan äta fläsk, det är så jävla orent"
Olivia och Adde i kör: "Meen, grisar är ju stta ju"
"Rastaman": "ja, dom är söta men så himla äckliga. Dom bara går o bökar i sitt eget bajs hela tiden. Oxfilé däremot, det är fina grejer. Mums"

(Har inte koll på de exakta formuleringarna, då jag var något på lyret vid samtalet.)