fett tråkig blogg

folk som:
1. Går mitt på cykelbanan fast det finns en facking gångbana bredvid så att en måste cykla med en hastighet av typ 1 kilometer per timme och tvingas kryssa mellan alla dessa djävulskt onda fotgängare hela  tiden.
2. Inte stannar med sin fula bil vid ett övergångsställe när en kommer på cykel, så att en måste tvärbromsa och typ få skitont mellan benen och ibland nästan börjar frukta för sitt liv.

Jag undrar hur mycket jag skulle hata om jag körde bil och inte bara cyklade. Jag skulle få magsår.

Folk som lägger sig i diskussioner fast de inte har någon koll på omständigheterna överhuvudtaget. Varför tycker de egentligen att deras åsikter är så jäkla viktiga/smarta att de bara måste slänga in dem även fast de inte har koll? Nej... USCH, säger jag bara.

En av mina svagheter är att jag har svårt att dölja vad jag tycker om folk. Svårt att låtsas tycka om någon och att vara trevlig mot någon som jag helt enkelt inte pallar med. Faktum är att jag har jävligt svårt att låtsas någonting överhuvudtaget, kanske för att jag värdesätter ärlighet jäkligt mycket. Faktiskt. Följaktligen har jag också svårt att spela glad när jag inte är det, även om jag lyckas ibland förståss. Så om någon säger att jag jämt är sur så kan den personen räkna med att jag helt enkelt inte PALLAR ME'N och att det kanske finns en anledning till att jag blir sur när den människan närmar sig. Och finns det något som gör en så sur som när någon säger att en är sur? Så då önskar jag helt enkelt bara att den himla människan kunde ta en titt på sig själv innan hon börjar dela ut Ior-awards hit och dit.

Olivia: "Men om du är efterrättskock så måste du göra någon vegansk efterrätt till mig!"
"Rastaman": "Jajaaa, det ar jag redan gjort massor gånger. Jag är själv vegetarian." "Jag förstår inte hur någon kan äta fläsk, det är så jävla orent"
Olivia och Adde i kör: "Meen, grisar är ju stta ju"
"Rastaman": "ja, dom är söta men så himla äckliga. Dom bara går o bökar i sitt eget bajs hela tiden. Oxfilé däremot, det är fina grejer. Mums"

(Har inte koll på de exakta formuleringarna, då jag var något på lyret vid samtalet.)

Ibland är det bara att inse att någon inte är som den en gång var, och även om det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som förändrats, så kan det vara dags att ta sig i kragen och gå vidare med sitt liv.

Läst angående debattartikel på aftonbladet.se, av en något rent för jävligt idiotisk människa som borde skämmas över sin existens:

"Egentligen spelar era argument ingen roll öht. Det handlar om människors vilja och vill man något så gör man så, vill man inte låter man bli. Och själv skiter jag högaktningsfullt i om nga djur lider av att jag äter kött. Det är nämligen gott, mycket gott tom. Och av samma anledning snusar jag samt dricker alkoholhaltiga drycker. Det finns betydligt viktigare saker att ägna sin tid åt än att gråta över djur som knappt är intelligenta nog att begripa att de lider..."

Man skulle kunna säga att gårkvällen var en ganska speciell kväll alt. en helt vanlig fjortisfestkväll kryddad med lite extra fjädrar. Beror väl lite på hur man ser på saken.

At Tomas house. På det stora hela var det trevligt, framförallt i början av kvällen. Alla var sådär mysigt fjortiz (speciellt Brobäck!). Men efter ett tag blev det väldigt mycket tröstande och kramande, av diverse anledningar. Huh... Tyyp... "Jonte säger att jag inte kan vara kär i någon som bor i Kiruna, buhuhu. Men det kan man ju. Krama mig"... Oh yeah. Jag tror jag tvingade nästan alla där att krama mig - alkohol gör en till en sådan fin människa. Or not. Dock för det med sig att man lär känna folk som man kanske aldrig annars skulle ha börjat prata ordentligt med och det är helt klart bra.

Vid tolv någon gång vandrade vi hem till Almkvist där jag, Malin, Jörgen och Rickard skulle sova. Det blev dock svårt att somna då Rickard skrek "Rapp är skit" upprepade gånger samt förde massor oljud,  så vi satt i köket och åt glass direkt ur byttan (jag pratade med Andreas i Malins telefon!). Till slut lyckades jag somna men Rickard - den-jubelidioten - skulle promt gå hem vid fyra och då kunde jag inte somna om sedan. Jag lärde mig istället att spagetti och ketchup är som allra bäst vid fem-snåret en söndagsmorgon. Mysigt.

Ni är bara så bäst!
             Ja, kära vänner, ni kan själva se hur fjortiz Brobäck är (och ja, Brobäck, jag bara jävlas med dig <3)