Nyårsaftna
det blir trerätters med bruschetta, plankstek på veganvis och morotskaka. halvlyxigt men gottigott! det blir en tjejig tjejkväll med en kille - soft. jag älskar tjejkvällar!!!1 hoppas någon tar med tjejsnack så jag kan få fnittra.
btw så ska jag som vanligt inte ha några nyårslöften. fast jag ska börja träna... men det hade jag bestämt redan innan så det räknas typ inte. återstår bara att se vad fan jag ska träna. (haha) sedan ska jag verkligen försöka att stressa mindre, men det har inget med det nya året, utan med en härlig vecka i december, att göra. sedan ska jag vara snäll och träffa mina vänner oftare. och så ska jag fortsätta vara vegan för att bli det är antagligen det bästa jag gjort. jag hoppas också att jag ska klara av att klara av sista terminen av gymnasiet men ärligt talat så är det inget jag skulle kunna ha som löfte.
nu ska jag försöka klä på mig något annat än tofflor, tights och smutsig fultröja.
btw så ska jag som vanligt inte ha några nyårslöften. fast jag ska börja träna... men det hade jag bestämt redan innan så det räknas typ inte. återstår bara att se vad fan jag ska träna. (haha) sedan ska jag verkligen försöka att stressa mindre, men det har inget med det nya året, utan med en härlig vecka i december, att göra. sedan ska jag vara snäll och träffa mina vänner oftare. och så ska jag fortsätta vara vegan för att bli det är antagligen det bästa jag gjort. jag hoppas också att jag ska klara av att klara av sista terminen av gymnasiet men ärligt talat så är det inget jag skulle kunna ha som löfte.
nu ska jag försöka klä på mig något annat än tofflor, tights och smutsig fultröja.
(500) Days of Summer
tänkte bara säga att det är en bra film
med snygga huvudpersoner
och rätt nice soundtrack
det är helt enkelt något för ett jullov som är lagom trist
men jag känner starkt för att spela alfapet eller risk
eller bara något
med snygga huvudpersoner
och rätt nice soundtrack
det är helt enkelt något för ett jullov som är lagom trist
men jag känner starkt för att spela alfapet eller risk
eller bara något
vi måste göra något bra
det är så synd att det finns så många dummisar och elakingar som gör mig så himla ledsen när jag inte ska vara det.
jag borde avskärma mig mer.
jag borde avskärma mig mer.
snicksnack
det känns befriande att det knappt är någon som läser den här bloggen, då behöver jag inte bry mig om vad folk ska tycka och tänka om det jag skriver så mycket och därmed kan jag ge fan i att det här blir tjatigt.
den här veckan har varit den värsta veckan i mitt liv. jag har trott att jag ska dö, jag har känt mig döende på grund av en smärta som inte går att beskriva. jag brukar ha mycket ont, men ingenting jag tidigare har känt går att likna vid detta. nu tror jag inte längre att jag är döende och det känns inte så heller men jag orkar fortfarande bara ligga i sängen och vila hela dagen. och jag är så ledsen. det här är sådant slöseri med tid. jag hade planerat min tid så noga de här veckorna. på tisdag skulle jag kapitulera och flyga utomlands, något jag längtat med fasa efter, eftersom jag tidigare beslutat att aldrig mer flyga. dels för det uppenbara: vår planet klarar det inte längre. och dels för det mindre uppenbara: med ojämna mellanrum, men relativt ofta, drömmer jag mardrömmar om att störta i ett flygplan. hela min familj dör och jag blir ensam kvar. eller ibland dör jag också, förståss.
inatt drömde jag en sådan mardröm. nåväl, resan lär inte bli av, även om inget är bestämt än, men att gå på toaletten är en enorm kraftansträngning för mig just nu och efter ett toalettbesök måste jag ligga på sängen länge och återhämta mig - så en flygresa lär ju vara rätt omöjligt att genomföra. fan, jag tycker så läskigt synd om mig själv att detta skulle komma just nu. en vecka med outhärdlig smärta borde räcka för mig. snälla någon, inte gud men någon, gör mig frisk. nu börjar jag nästan gråta. den här ensamheten och sjukheten gör mig så himla deppig. är det inte nu jag ska leva mitt liv som allra mest - istället för att stressa sönder så mycket att jag får symptom som får läkare att misstänka en hjärnblödning eller en hjärntumör. jag ska inte behöva vilja dö för att jag är så stressad på grund av min jävla skola. vad är det för jävla sits jag satt mig i? hur ska jag ta mig ur den?
jag vill ha en kram som gör allting bra, men det finns inga sådana kramar. det finns ingen gud jag kan be till. jag kan bara vänta och se och plötsligt kan jag förstå dom som tror på gudar.
den här veckan har varit den värsta veckan i mitt liv. jag har trott att jag ska dö, jag har känt mig döende på grund av en smärta som inte går att beskriva. jag brukar ha mycket ont, men ingenting jag tidigare har känt går att likna vid detta. nu tror jag inte längre att jag är döende och det känns inte så heller men jag orkar fortfarande bara ligga i sängen och vila hela dagen. och jag är så ledsen. det här är sådant slöseri med tid. jag hade planerat min tid så noga de här veckorna. på tisdag skulle jag kapitulera och flyga utomlands, något jag längtat med fasa efter, eftersom jag tidigare beslutat att aldrig mer flyga. dels för det uppenbara: vår planet klarar det inte längre. och dels för det mindre uppenbara: med ojämna mellanrum, men relativt ofta, drömmer jag mardrömmar om att störta i ett flygplan. hela min familj dör och jag blir ensam kvar. eller ibland dör jag också, förståss.
inatt drömde jag en sådan mardröm. nåväl, resan lär inte bli av, även om inget är bestämt än, men att gå på toaletten är en enorm kraftansträngning för mig just nu och efter ett toalettbesök måste jag ligga på sängen länge och återhämta mig - så en flygresa lär ju vara rätt omöjligt att genomföra. fan, jag tycker så läskigt synd om mig själv att detta skulle komma just nu. en vecka med outhärdlig smärta borde räcka för mig. snälla någon, inte gud men någon, gör mig frisk. nu börjar jag nästan gråta. den här ensamheten och sjukheten gör mig så himla deppig. är det inte nu jag ska leva mitt liv som allra mest - istället för att stressa sönder så mycket att jag får symptom som får läkare att misstänka en hjärnblödning eller en hjärntumör. jag ska inte behöva vilja dö för att jag är så stressad på grund av min jävla skola. vad är det för jävla sits jag satt mig i? hur ska jag ta mig ur den?
jag vill ha en kram som gör allting bra, men det finns inga sådana kramar. det finns ingen gud jag kan be till. jag kan bara vänta och se och plötsligt kan jag förstå dom som tror på gudar.
mitt liv
två nätter på akuten
kräkningar och huvudvärk som gör det omöjligt att sitta upp och kräkningar
lumpalpunktion blood patch och hjärnröntgen och visst kan man inte få en hjärnblödning vid 18 års ålder?
inget livshotande iaf
men det känns så
gör mig bra... fan fan fan
tack alla som bryr sig och skickar fina sms som jag knappt orkar svara på <3
kräkningar och huvudvärk som gör det omöjligt att sitta upp och kräkningar
lumpalpunktion blood patch och hjärnröntgen och visst kan man inte få en hjärnblödning vid 18 års ålder?
inget livshotande iaf
men det känns så
gör mig bra... fan fan fan
tack alla som bryr sig och skickar fina sms som jag knappt orkar svara på <3
johanna <3
Efter Gymnasiet
Jag vill bo ett kollektiv med bara trevliga människor som diskar efter sig men inte är pedanter.
De ska inte ta in döda djur som de tror är mat i lägenheter och inte vara rasister.
Annars kan det vara lite hursom.
Bara de inte vill umgås 24/7 och bara de inte är totalt osociala.
Jag vill helst bo i Göteborg men kanske i Umeå.
Jag vill göra något nyttigt för världen men det ska ändå vara kreativt och gå att försörja sig på.
Jag vill inte gå på socialbidrag hela livet.
Jag vet inte om geovetenskap är något för mig men jag älskar havet.
Personlighetstest säger åt mig att bli lärare, kurator eller präst. Men det låter tråkigt som fan.
Är alla som går lärarprogrammet beiga typer eller är det bara så det verkar?
Arkitekt skulle vara spännande men ja, 19.7 eller 20.0 kan ju jag glömma.
Författare har alltid varit mitt drömyrke. Eller serietecknare. Eller konstnär.
Men så bra är jag ju inte.
Och jag hatar människor men vill hjälpa alla.
Jag vill rädda världen men också ha råd att äta olivolja och tofu varje dag.
Jag vill ha ett katthem och ta hand om katter som har blivit övergivna.
Jag vill åka och tågluffa så jävla mycket.
De ska inte ta in döda djur som de tror är mat i lägenheter och inte vara rasister.
Annars kan det vara lite hursom.
Bara de inte vill umgås 24/7 och bara de inte är totalt osociala.
Jag vill helst bo i Göteborg men kanske i Umeå.
Jag vill göra något nyttigt för världen men det ska ändå vara kreativt och gå att försörja sig på.
Jag vill inte gå på socialbidrag hela livet.
Jag vet inte om geovetenskap är något för mig men jag älskar havet.
Personlighetstest säger åt mig att bli lärare, kurator eller präst. Men det låter tråkigt som fan.
Är alla som går lärarprogrammet beiga typer eller är det bara så det verkar?
Arkitekt skulle vara spännande men ja, 19.7 eller 20.0 kan ju jag glömma.
Författare har alltid varit mitt drömyrke. Eller serietecknare. Eller konstnär.
Men så bra är jag ju inte.
Och jag hatar människor men vill hjälpa alla.
Jag vill rädda världen men också ha råd att äta olivolja och tofu varje dag.
Jag vill ha ett katthem och ta hand om katter som har blivit övergivna.
Jag vill åka och tågluffa så jävla mycket.
moderat
Att ha en myndig men behaglig stämma, Doktor Kosmos, visst är det borgerligt?
Att få över 100 spänn av farmor, Doktor Kosmos, visst är det borgerligt?
Att få över 100 spänn av farmor, Doktor Kosmos, visst är det borgerligt?
du är svår att leva utan, jag är svår att leva med
det citatet kunde aldrig kännas mer skräddarsytt för mig än nu.
