fett tråkig blogg

Jag vill inte ha matteprov imorgon (vilket jag tyvärr måste ändå, i alla fall om jag vill ha något annat betyg än IG i kursen). Jag trodde jag hade sprungit ifrån min ångest men den jagar mig visst fortfarande... Jag vet inte hur jag ska kunna tvinga mig själv att tänka i positiva banor, för även om jag ju jag innerst inne vet att jag faktiskt är bra, så händer det något annat i mitt huvud så fort jag sitter där i ett tomt rum utan någon att prata med. Framför mig ligger mitt enda sällskap för de kommande timmarna; ett papper fyllt med kluriga frågor. En röst i mitt huvud påminner mig hela tiden om att någon kort därpå ska bedöma hur bra jag är och vilket betyg jag ska få, och indirekt kanske avgöra villkoren för hela min existens - utefter vad jag svarat på dessa frågor. Snacka om prestationsångest! För nej, det är faktiskt inte alls omöjligt att det där ynka pappret med svåra frågor på  kan komma att avgöra hur mitt liv slutar. Tadada. När jag tänker så, så glömmer jag allt positivt jag någonsin tänkt om mig själv.

... hemstudier är inte så underbart som man kanske kan  tro. Grymt ledsen om jag gör alla mina många läsare besvikna nu. För JA, jag kan gå upp klockan 9:00 på morgonen, JA, jag kan ta pauser när jag vill och JA, jag kan skita i att göra något överhuvudtaget en hel dag om jag har mensvärk eller bara är allmänt opepp MEN! NEJ, det är inte lätt att läsa ett oändligt antal sidor i kanske världens segaste bok helt på egen hand. BUHU. Jag behöver tips på roligare (de behöver alltså inte vara asroliga, för det tror jag är för mycket begärt) sätt att lära in information. Någon übermänniska med superutvecklade pluggskills som vet något? Kan ju även komma till användning senare i livet, om jag till exempel får för mig att ta tag i dito och studera vidare eller något annat lika befängt och osannolikt.

are both of your parents angels?
if yes....what is it like to be a perfect creation?" <- CREEPY STALKER ELLER BARA NÅGON SOM DRIVER MED MIG? I totally have no clue.

Delete | Report | Block

OBSOBS! jag har fått fler vita blodkroppar igen! Dvs: ingen AIDS/B12:s-brist. SSSSSSSchysst.

Ja, det känns skit att jag är så oengagerad i valet. Jag börjar bli mer och mer stressad över den eventuellt/troligtvis analkande borgerliga segern. Fy fan för borgare!  Varför försöker jag inte ens göra något åt det - när jag känner mig så frustrerad?!    Jag är lika lat som folk jag vanligtvis brukar förakta. Det blir bara för mycket och för tungt att sätta igång.

Läste igår ett reportage i SJ:s tidning Kupé om Köttfri måndag och jag kunde inte låta bli att reta mig på ett citat från en Jonas Paulsson, talesman för projektet, som enligt mig var så urbota dumt så att jag-vet-inte-vad;

"Det handlar ju trots allt bara om en dag i veckan. Så fort klockan slår tolv kan man proppa i sig hur mycket fläsk man vill!"

Hm, behövs ens kommentar?! Ja, okej då, till viss del kan jag väl förstå vad de/han vill ha fram av att säga såhär; att det inte är en så stor uppoffring att äta vegetariskt en dag i veckan, men ändå! Uppnår man verkligen sina syften med kampanjen, ifall alla som äter vegetariskt på måndagar frossar i kött klockan 00:00 på tisdag natt? Meningen med en köttfri dag borde ju inte vara att kompensera för allt kött man kunde ha ätit under det gångna dygnet genom att äta dubbelt så mycket kött så fort det tar slut? Nä, va? I så fall känner jag rent spontant att alla brunstiga köttomaner nog lika gärna kan skippa den där köttfria dagen, istället för att ladda upp sitt sug efter en blodig köttbit hela dagen för att sedan frossa fläsk hela natten lång. De kan ju bli farliga för fan!

Och nej, jag kommer aldrig någonsin att förstå hur folk kan tycka att det är en sådan stor uppoffring att äta vegetariskt - som det ju faktiskt verkar som personerna bakom Köttfri måndag gör (vilket i sin tur inte känns särskitl strategiskt - borde de inte försöka tona ner på den där "offer"aspekten lite?). Jag menar, jag äter veganskt minst 365 dagar per år och det är helt underbart!