Lite sådär för jobbigt blogginlägg
Jag lyssnar på samma musik som för fyra år sedan och försöker känna något. Jag vågar inte minnas hur det kändes, hur jävla rätt och underbart och samtidigt jobbigt och förvirrande det var DÅ. Jag vågar inte inse att jag nog aldrig får tillbaka något av det - mer än förvirringen. Men jag tror ändå den vackraste stunden i livet var den då du kom.
Jag vill inte bli cynisk.
Kommentarer
Postat av: lis
hjärta på dig
Postat av: sophia
jag tror ändå att det är okej att vara cynisk som en försvarsmekanism, bädda in det där naiva hoppat om något ödesbestämt tills man är redo att tro på det, på riktigt. sånt brukar ju ta tid. jag bäddar in mitt i lakan så äckliga att jag inte ens kan tänka på det. skitpraktiskt.
Trackback