Jag tror det går bra att bo själv. Just nu känns det så himla befriande, sedan att det inte finns några fluffiga katter att krama när man känner sig ensam är jävligt, jävligt jobbigt. Och att allt kanske känns så pass bra nu just för att jag har så mycket annat att tänka på hela tiden - det orkar jag inte ens börja fundera över. Jag tycker min lägenhet är fin och den passar mig bra. Sedan är det rätt skönt att faktiskt upptäcka att man saknar någon som man bara stört sig på under en väldigt lång tid.