Hon regnar sönder under dessa tunna täcken imorgon

Det finns inga fjädrar, inget dun

Efter allt var det hennes egen kärlek som förrådde henne,

hennes sätt att inte vilja dölja vem han var

Sättet hon har att uttala hans namn

De ringer om kvällen ibland

hon vill inte vara naiv men har svårt att låta bli,

när detta är vad alla säger:

Förvänta dig inget mer

Olivia, du vet, allting har ett slut

Hon pekar stumt; se här vad han skrev:

Du ska hålla hårt i mig

Blickar utan övertygelse mumlar svar

Tvivlande men försäkrad om något gott,

håller hon därför hårt i varje ord

Det finns en som säger att det ska komma en bättre dag till slut

Kärlek kan vara naiv men ibland är det allt som krävs

Hon tänker ilsket:

Inga tidningsurklipp i världen ska få förstöra vad de är

Vi har något vackert du vill göra fult

De säger allting måste ha ett slut

Du och jag är någonting vackert de vill göra fult.


(jag vet, det är diffust och konstigt, dåligt formulerat och flummigt, jag förstår ju iaf..)