fett tråkig blogg

Är det verkligen helt normalt att vara trött hela tiden? Jag menar, hur mycket/lite jag än gör är jag nästan jämt trött. Och man tycker ju att det inte borde vara så, jag har ju blivit vuxen nu, är inte fjorton år längre, med allt vad det innebär. Som till exempel ökat sömnbehov. Kan det vara vitaminbrist? Tristess? Något annat? Jag vill inte vara trött, jag vill vara sprudlande av energi och känna mig riktigt företagsam och pigg. Och få saker gjorda.

PS. Kan mitt lilla problem lindras av att se bra filmer och baka världens godaste kakor?

Det dåliga med regelbunden träning är att man inte kan skippa det när man verkligen inte känner för det. Säg, till exempel, att du har svinig mensvärk och bara känner för att ligga hemma i sängen och titta på Sex and the City och äta choklad, medan du föraktfullt tänker på hur mycket du hatar hela världen? Nixpix, du måste pallra dig iväg till träningen i alla fall.

Inskriven på arbetsförmedlingen, av medelålders dam av gissningsvis östeuropeiskt ursprung med hjärtformade nitar på skor. Måste göra sjukt mycket saker som arbetslös, nästan mer än som arbetande. Trodde det skulle vara enkelt, men nej. Måste ansöka om "ekonomiskt bistånd" från Socialkontoret. Finare ord för socialbidrag. Fräscht. Ännu en jobbig sak jag inte vill göra. Borde ha pluggat istället. Lättare. Trodde det skulle vara skönt att inte plugga, men nej. Dessutom: medelålders dam av gissningsvis östeuropeiskt ursprung förfärad över att jag är så ung och söker jobb som städare. Jag med. Ha ha ha

Uppdatering på tjejkatt-blir-killkatt fronten: Soya ledsen. Vill ut och kopulera trots avsaknad av testiklar. Vill också tvätta pungen men får ej. Har fortfarande tratt. Har kräkts. Jag är orolig som en riktig hönsmamma.

Nu ska jag bli bjuden på potatis av mormor. Det är nästan det enda hon vet som är veganskt. Fast hon vet förstås inte att det kallas just "veganskt", utan hon säger "sådant där som du kan äta", typ. Får ta med champinjonssås och sojafilé.

Vad sägs om en flicka som på ytan ser ut att ha ingenting - hon är ful, har ett dåligt jobb (eller inget jobb?), ingen pojkvän (eller pojkvän av vårdslös hustrumisshandlar-typ) och ingen framtid framför sig, men under ytan väntar mycket mer än så? Onekligen lite annorlunda tema.

Det är först nu när alla börjar komma in på utbildningar och få lägenheter och dylikt trams, som jag verkligen fattar att jag har tagit studenten, att kanske världens bästa klass är över (finns inte!) och att alla bara kommer försvinna, en efter en. Kan inte alla istället komma på att de vill flytta till samma stad och sen så kan en liksom både träffa nya människor OCH ha nära till sina gamla vänner? Känner även lätt anstrykning av ångest över att vara kvar i Bajs-Norrköping, men det kommer nog att ordna sig med det. Bara jag får ett jobb, liksom jag är desperat.

Jag har förresten inte gett upp mina barndomsdrömmar och att skriva revolutionernade bok och bli geniförklarad författare och sitter just nu och slipar på ett underbart manus. Jag har kommit ingenstans än så länge, men det kanske kommer. Jag borde göra något inspirerande, typ tågluffa i asien, som alla andra gör. Det är typ det nya Australien/Nya Zeeland, har jag hört.  Fast, eh, kanske funkar lika bra med länstrafiken i Östergötland? Hur som helst, i så fall kunde jag skippa slit/skitjobb OCH universitetsutbildning och bara sitta hemma och knattra på en gammal skrivmaskin (ful netbook kan funka i nödfall) och mysa runt i raggsockar. Å andra sidan skulle jag då bli så isolerad från omvärlden att jag skulle börja gnaga på väggarna. MEN det tål att tänkas på.

Undrar om potatisen är klar än.

Sitter och glor på platsbanken och blir bara mer och mer desperat. Fuck. Har kommit fram till att de enda jobb jag har chans att få är de jag typ hellre dör än tar. Och jag är faktiskt inte SÅ kräsen. Jag fattar inte varför en ska ha utbildning för allt!!! Jaha, hur ska jag kunna betala min hyra i höst egentligen?! Och visst, ala jobb som finns ligger ju inte ute på platsbanken men vart ska en söka då? Jag fattar inte. ALLA har ju krav på erfarenhet/utbildning. Nä, nu ska jag ignorera mitt stora problem och återgå till min tillvaro av fullkomlig lättja. (Nej, jag är inte kristen :)))

Försöker komma på världens bästa födelsedagstårta. Alltså, en sådan där som alla kommer TYP DÖ när de får höra om bara för att det låter så sjukt gott. En sådan. Hm. Om någon har något tips så tas det tacksamt emot. Det behöver inte vara något recept som finns utan typ en fantasitårta går också brauu. Och så ska jag ha tårtkalas på den stora dagen. Borde jag skicka inbjudningskort? Nä, det får nog räcka med sms. Inbjudningskort är sååå -98.


Tog jag verkligen studenten?! Jag vet fan inte. Jag är ändå en fusk-student. En sådan som ändå inte tar studenten på riktigt, alltså. WANNABEEE.

känner mig så himla avundsjuk på alla som peppar studenten. det roligaste jag kommer att göra under studentveckan är väl antagligen att åka till tandläkaren idag. mina minnen kommer att vara att jag var den där som satt och tittade på när alla andra hade roligt. just nu känns det så himla orättvist, och ja, jag har det säkert skitmycket bättre än många andra men varför ska allt dåligt behöva hända just nu? Och en jämför sig ju liksom nästan alltid med de som faktiskt har det bättre för tillfället. Och det känns som att det är många. Dessutom vet jag inte om det någonsin kommer att bli bättre heller, så jag har inte direkt någon ljuspunkt att se fram emot heller, som kan göra det lättare att stå ut med hur det är nu.

Fan vad soft jag är. Jag smuttar på en mojito, lyssnar på Lady Gaga och läser e-bok. Dessutom har jag en amazing strawberry cheesecake-glass på G. För att inte tala om det underbara, underbara faktum att min gigantouppsats om postkolonialism/turism äntligen är inskickad och att jag typ aldrig ska titta på den igen (eller jo, men inte på ett bra tag nu). Jag är på partyhumör.

Idag har varit en fett värdelös dag. Faktum är att den varit så sjukt värdelös att den skulle kunna vinna pris i värdelöshet. Om det nu fanns, men det gör det ju inte. Nehe.

Idag har jag lyckats med en jävla bedrift: att hitta jordens starkaste nudlar.

När jag går och handlar så brukar jag alltid ha den nonchiga inställningen att ifall det står att något är "hot" på förpackningen så är det oftast inte starkare än att det går att notera viss antydan till kryddning i produkten. Vad jag ständigt glömmer är att det oftast inte är så i asiatiska/orientaliska butiker och idag när jag skulle handla nudlar och chips slängde jag glatt ner ett paket med superspicy&hot nudlar. "Faaan, vad gött tänkte jag", jag peppade som fan. Dregglet rann ur munnen på mig och jag kunde knappt få upp kryddpåsen i min iver.

Redan efter första nudelsörplet kände jag att något var fel. Det brann fan i munnen. Flera liter vatten åkte ner i ett svep och mina ögon tårades. Näsan rann, svetten pärlade sig i min panna. Likväl kämpade jag på, med sällan skådad tapperhet. Portionen gick åt i en rasande fart och när sista tuggan var nersvald tänkte jag nöjt att "jag är ju bara för jävla cool som kan äta världens starkaste nudlar".  Min mun brann som en sprutande vulkan. Jag tror fan kryddmixen i nudlarna började närma sig uppemot ett par-tre miljoner scovillegrader. Jag var tvungen att fort klämma en halv skål hummus för att mildra den brännande känslan i munnen.

Jag är så sjukt inspirerad till att baka något superlyxigt - eller iaf något supermäktigt. Vem ska jag skämma bort?

Förresten så vill jag dansaa...

Jag önskar mig ett. Ge mig ett.
Dregglar över alla recept på coola våfflor som finns i mina fina kokböcker. Och grillade mackor med massa olika fyllningar. (Det blir inte alltid lika smarrigt i ugnen alltså...) Jaha, men det får bli varma mackor i ugn till lördagsgott istället.

det blir trerätters med bruschetta, plankstek på veganvis och morotskaka. halvlyxigt men gottigott! det blir en tjejig tjejkväll med en kille - soft. jag älskar tjejkvällar!!!1 hoppas någon tar med tjejsnack så jag kan få fnittra.
btw så ska jag som vanligt inte ha några nyårslöften. fast jag ska börja träna... men det hade jag bestämt redan innan så det räknas typ inte. återstår bara att se vad fan jag ska träna. (haha) sedan ska jag verkligen försöka att stressa mindre, men det har inget med det nya året, utan med en härlig vecka i december, att göra. sedan ska jag vara snäll och träffa mina vänner oftare. och så ska jag fortsätta vara vegan för att bli det är antagligen det bästa jag gjort. jag hoppas också att jag ska klara av att klara av sista terminen av gymnasiet men ärligt talat så är det inget jag skulle kunna ha som löfte.

nu ska jag försöka klä på mig något annat än tofflor, tights och smutsig fultröja.