En text om sommar och om er
Sara sitter på en bänk
blickar ut över en sjö
sjö fylld av dy
dy täckt av sjö
Aldrig har hon sett något sådant vackert
"Tänk att naturen finns!"
Visst tänkte du det, Sara, visst ville du dela det med någon?
Aldrig att du tänkte det förrän då
Albin vandrar på en tom stig
en stig med bara steg av rostigt damm
Han tänker att det är vackert när armen blöder ner på skon
tänker att man kunde måla en tavla av det
Visst stämmer det, Albin?
Du förfasas av din kärlek till blod
Andreas och Olivia sitter på samma lilla sten
fast några hundra mil bort
några hundra mil ifrån
Förundras över vad kärlek kan göra med stenar
kastar macka i en pool
Visst gör ni det, Olivia och Andreas, visst kastar ni sten?
Kära ni, jag vet vad ni vill
Älska lite mer och älska lite till
Sara Albin Andreas och Olivia
ni förefaller skräckslagna inför törst
och väntar på att livet ska bli ert
Åh, du är så bra!
Såhär var det käraste Olivia:
Det var meningen att jag skulle ligga hemma och tycka synd om mig själv hela dagen, vilket jag gjorde tills pappa drog iväg med mig till lkpg där vi skulle kolla på en cykel. Sen fick jag ett fint erbjudande av Ulrika (som jag inte träffat sen i oktober) att ses och tänkte; nu när jag ändå är i stan.. och på den vägen var det.
Du får vara sur om du vill men det hjälper ingen. Jag leker gärna med dig någon dag, och jag får väll försöka att ha en sammarbetsvillig gärna den dagen då.
Du skriver bra, men det vet du ju redan.
