Den fjortonde augusti är det ödesmättade datumet som klingar falskt i allas öron. Det är denna sensommardag som mitt lidande blir komplett.  Jag ska få tandställning, vilket visserligen är en bra investering inför framtiden (jag har ju faktiskt ganska stora svårigheter med att äta äpple, knäckemacka o.s.v.) men i som i kombination med att jag ska börja gymnasiet sex dagar senare känns litegrann som en halv död. Jan Fagerström har skrämt upp mig och sagt att de små riskerna som finns är att man t.ex. kan tappa tänder, tvingas göra rotfyllning och att tänderna kan gå tillbaka direkt när man tar bort rälsen. Dessutom finns det ingen som helst garanti för att mina tänder kommer att bli bra. Som sagt, fjortonde augusti är ett ödesmättat datum.